♥
Som hästtjej har man ju ridit väldigt mycket hästar. Men om man börjar 2007, året då jag fick min första egna häst, så faller antalet ner lite.
Den första hästen som satte spår i mitt hjärta var Save For The Furure, "Maja". Hon var en vanlig travhäst som var född 2000, var lovande i travet men efter en olycka fick hon flytta hem till oss.
Hon var ju mest som sällskap till ponnyn som jag skulle få, men jag red henne lite då och då. Det var verkligen skräckblandad förtjusning. En stor, nervös, pigg och stark tjej detdär, och jag hade inte myckat att sätta emot när hon spökade!
I stallet och i hagen var hon urmysig. Hon älskade alla, framförallt farfar. Mot barn var hon jättesnäll, försiktgt klöv hon havrefras på mitten utan att ens nudda deras små fingrar när de matade henne! Hon älskade och pilla i håret med mulen, att bli kliad på bogen och under hakan, och att få komma in på kvällen och äta betfor. "Lika snäll som hon är stor" brukade vi säga.
Vintern 2010 sålde vi hästarna, och bara en månad efter det så gick hon bort i en olycka.
Har många fina minnen med Maja, hon är ju trots allt "min" första häst, även om hon var mest mammas.
Den första hästen som satte spår i mitt hjärta var Save For The Furure, "Maja". Hon var en vanlig travhäst som var född 2000, var lovande i travet men efter en olycka fick hon flytta hem till oss.
Hon var ju mest som sällskap till ponnyn som jag skulle få, men jag red henne lite då och då. Det var verkligen skräckblandad förtjusning. En stor, nervös, pigg och stark tjej detdär, och jag hade inte myckat att sätta emot när hon spökade!
I stallet och i hagen var hon urmysig. Hon älskade alla, framförallt farfar. Mot barn var hon jättesnäll, försiktgt klöv hon havrefras på mitten utan att ens nudda deras små fingrar när de matade henne! Hon älskade och pilla i håret med mulen, att bli kliad på bogen och under hakan, och att få komma in på kvällen och äta betfor. "Lika snäll som hon är stor" brukade vi säga.
Vintern 2010 sålde vi hästarna, och bara en månad efter det så gick hon bort i en olycka.
Har många fina minnen med Maja, hon är ju trots allt "min" första häst, även om hon var mest mammas.
Vila i frihet
2000 ~ 2011✝
2000 ~ 2011✝
Strax efter Majas ankomst till gården kom Lucy, "Lucifer"..
Jag hade provridit henne uppe i dalarna, och jag tyckte verkligen om henne mycket. Hon hade bra temeperament, lagomt pigg och hindersäker, klippte 130 som ingenting. Och otroligt fin såklart, de flesa av mina kompisar hade skimmlar.. Men hon gick inte igeom veterinärbesiktingen, men vi sa att hon kunde få stå här på sommarbete eftersom vi inte hade hittat någon annan ponny åt mig än.
Jag var ju överlycklig när jag fick hem henne, borstade och red varje dag. Men allt var en jäkla kamp, det tog 30min att fånga henne i hagen, hon stack och stegrade när ja red, och stegrade sig i stallet.
Jag hade provridit henne uppe i dalarna, och jag tyckte verkligen om henne mycket. Hon hade bra temeperament, lagomt pigg och hindersäker, klippte 130 som ingenting. Och otroligt fin såklart, de flesa av mina kompisar hade skimmlar.. Men hon gick inte igeom veterinärbesiktingen, men vi sa att hon kunde få stå här på sommarbete eftersom vi inte hade hittat någon annan ponny åt mig än.
Jag var ju överlycklig när jag fick hem henne, borstade och red varje dag. Men allt var en jäkla kamp, det tog 30min att fånga henne i hagen, hon stack och stegrade när ja red, och stegrade sig i stallet.
Och när Havanna kom fick vi ställa in henne i stallet ibland, för hon var så fruktasvärt elak mot henne. Så henne ville vi bli av med så fort som möjligt!
Nu vet jag inte hur det är med henne faktiskt.
Nu vet jag inte hur det är med henne faktiskt.
Sen hittade jag äntligen Havanna, en korsningsponny som var importerad från Irland, född 1997. Alltså var hon lika gammal som mig då!
I början var jag fortfarande lite osäker på henne, hon var ju otroligt pigg och envis. Hon ville bara springa dit hon ville, och sa jag att vi skulle åt ett annat håll så blev hon tjurig.
Men det blev bara bättre o bättre, vi blev riktigt bra kompisar Havanna och jag. Efter ett halvår/år så åkte vi ut och tävlade, i både hoppning och dressyr. I lag och induviduellt, vi kom som bäst till omhoppning och hamnade på fjärde plats. Men vi båda hade nerverna utanpå kroppen, och många av våra tävlingar och träningar både började och slutade med tårar.
Även om hon var otroligt snygg i dressyren efter att vi tränat för instruktör och bråkat endel, så var ju ändå hoppningen hennes grej. Hon ville inte hoppa speciellt högt, men det spelade ingen roll för mig.
När jag var 13 år så började jag träna nh med henne. Många ledarskapsövningar, tömkörning, miljöträning, löshoppning och red mycket barbacka och bettlöst, nästan hela tiden faktiskt. Det var då vi kom nära varandra, men det var också då mitt hästintresse sjönk och tiden inte alltid räckte till. Vi sålde henne i samma veva som vi sålde Maja, till några underbara människor i molkom, och nu har hon det jättebra! ♥
Ponnytiden med Havanna har varit helt fantastisk, även om jag velat släppa ut henne i skogen och glömma allt vad hästar heter ibland.
I början var jag fortfarande lite osäker på henne, hon var ju otroligt pigg och envis. Hon ville bara springa dit hon ville, och sa jag att vi skulle åt ett annat håll så blev hon tjurig.
Men det blev bara bättre o bättre, vi blev riktigt bra kompisar Havanna och jag. Efter ett halvår/år så åkte vi ut och tävlade, i både hoppning och dressyr. I lag och induviduellt, vi kom som bäst till omhoppning och hamnade på fjärde plats. Men vi båda hade nerverna utanpå kroppen, och många av våra tävlingar och träningar både började och slutade med tårar.
Även om hon var otroligt snygg i dressyren efter att vi tränat för instruktör och bråkat endel, så var ju ändå hoppningen hennes grej. Hon ville inte hoppa speciellt högt, men det spelade ingen roll för mig.
När jag var 13 år så började jag träna nh med henne. Många ledarskapsövningar, tömkörning, miljöträning, löshoppning och red mycket barbacka och bettlöst, nästan hela tiden faktiskt. Det var då vi kom nära varandra, men det var också då mitt hästintresse sjönk och tiden inte alltid räckte till. Vi sålde henne i samma veva som vi sålde Maja, till några underbara människor i molkom, och nu har hon det jättebra! ♥
Ponnytiden med Havanna har varit helt fantastisk, även om jag velat släppa ut henne i skogen och glömma allt vad hästar heter ibland.
När jag hade sålt flickorna hade jag ett uppehåll resten av vintern och våren, och en bit in på sommaren. Det kändes tomt, men man fick mycket tid över till annat. Lovis började rida på ett ridlekis nära mig, där fick jag rida och köra många olika hästar. Den sommaren hade jag jätteroligt, och lärde mig massor av saker. Jag red där både 2011 och 2012, underbart stall med underbara människor. Det var två av hästarna som jag gillade extra mycket, och red lite mer.
Den första var en liten B-ponny som hette Esko, även den första ponnyn jag fick provrida där. Jag var fast direkt! Han var en tunn liten herre, lugn men pigg på samma gång. Väldigt snäll och trevlig!
Jag red honom hela sommaren och hösten i stort sett, vi red ut, tränade på banan och tömkörde och annat kul. Har var i början ganska spänd, men när vi bytte till hackamore så hade han lättare att slappna av. Han var väldigt rolig och rida, man var tvungen att rida väldigt mjukt och lugnt om man skulle få honom avspänd. Musklade upp sig fint under sommaren, kom upp i hullet och blev skitsnygg, även om han var fin innan.
Den första var en liten B-ponny som hette Esko, även den första ponnyn jag fick provrida där. Jag var fast direkt! Han var en tunn liten herre, lugn men pigg på samma gång. Väldigt snäll och trevlig!
Jag red honom hela sommaren och hösten i stort sett, vi red ut, tränade på banan och tömkörde och annat kul. Har var i början ganska spänd, men när vi bytte till hackamore så hade han lättare att slappna av. Han var väldigt rolig och rida, man var tvungen att rida väldigt mjukt och lugnt om man skulle få honom avspänd. Musklade upp sig fint under sommaren, kom upp i hullet och blev skitsnygg, även om han var fin innan.
Andra hästen hette Pontiac och var 20-21 år när jag red honom. Han var en new forest valack, otroligt pigg och stark men riktigt fin och rolig. Han var stor att rida, riktigt fina galoppsprång och hoppade allt man styrde på. En riktig läromästare och jag lärde mig verkligen på att rida honom.
Vi red ut mycket och tränade både hoppning och dressyr. Han var ganska svår att få i form, men om man koncentrerade sig och kämpade så gick det tillslut.
Klippte höjdrekordet för mig själv en bit in på hösten med Ponte, 100cm räcke! Det kändes inte ens läskigt, och jag är ändå ganska hopprädd. Underbara Pontiac.
Vi red ut mycket och tränade både hoppning och dressyr. Han var ganska svår att få i form, men om man koncentrerade sig och kämpade så gick det tillslut.
Klippte höjdrekordet för mig själv en bit in på hösten med Ponte, 100cm räcke! Det kändes inte ens läskigt, och jag är ändå ganska hopprädd. Underbara Pontiac.
Och nu rider jag fina Ritus! Första gångerna jag red honom var november 2011.
Ritus och jag har ju bara börjat våran resa tillsammans, och jag ser verkligen fram emot sommaren med honom!
Fortsätt läsa bloggen så kommer ni få reda på saker om honom allt eftersom.
Ritus och jag har ju bara börjat våran resa tillsammans, och jag ser verkligen fram emot sommaren med honom!
Fortsätt läsa bloggen så kommer ni få reda på saker om honom allt eftersom.
Detta är ju inte alla hästar jag ridit, men det är dom jag har fastnat för lite extra mycket. Framförallt Maja&Havanna. Hoppas ni orkade läsa allt!
» Emilia
Det var bättre än bio att läsa. Speciellt Havanna delen :P Du har hafft och har otroligt fina hästar
Svar:
Julia Johansson
» Line
Åh, älskar travare! :$
Och de va riktigt intressant att läsa. Nu vet jag lite mer om dig ;)
Otroligt fina hästar iaf ♥
Svar:
Julia Johansson
» sandra
Grymt fin blogg du har!
Svar:
Julia Johansson
» Emma
Havanna har jag också bara haft lust och hoppat av och gått därifrån dom gånger de gått värst ;)
Svar:
Julia Johansson
Trackback
